Është një prej poetëve më të dalluar në historinë e letërsisë suedeze, në të njëjtën kohë duhet thënë se ai është enigmatik, jetoi në një farë izolimi, dhe mendimet për figurën dhe jetën e tij ndër studiuesit nuk përputhen. Poezia e tij ka një gof, një forcë të rrallë emocionuese. Më e njohur nga vjershat e tij është â€Mik, në çastin e shkatërrimitâ€. Bëra një interpretim shqip para 17 vitesh:
E shqipëroi Ullmar Qvick më 26 janar 1996.
Teksti origjinal suedisht:
Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?- Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? --
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!"
Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.
Suedi, e premte, më datën 30 Mars 2013.
